Hudcancer och prickar

Hudcancer är den cancerform som ökar snabbast i Sverige. Hudcancer utgörs framför allt av malignt melanom, skivepitelcancer samt basalcellscancer (basaliom).

Malignt melanom

Malignt melanom är den allvarligaste formen av hudcancer. I Sverige upptäcks årligen 4 000 invasiva maligna melanom samt ca 3 000 förstadier (s.k. in-situ melanom). Det sker en fortsatt ökning av melanomfallen, vilket sannolikt beror av våra solvanor och att vi blivit bättre på att upptäcka dem.

Malignt melanom uppstår antingen i tidigare födelsemärken (leverfläckar) eller som helt nya hudförändringar. Maligna melanom växer oftast oregelbundet, består av flera färger samt flyter ut i huden. De flesta är platta men det förekommer även upphöjda som då oftast har ett mer aggressivt växtsätt. De kan vara helt utan symptom men varningstecken är tillväxt, att de kliar eller blöder.

Vid misstanke om malignt melanom ska man söka hudläkare snarast. Har man många leverfläckar och framför allt stora hudförändringar bör man kontrollera dem regelbundet. Detsamma gäller om man har malignt melanom i släkten.

Malignt melanom
Malignt melanom

Skivepitelcancer

Skivepitelcancer i huden är en potentiellt farlig hudtumör om den inte opereras bort. Den uppstår vanligtvis i solskadad hud (ansiktet är vanligast) och inte sällan ur tidigare ytliga solskador (s.k. aktinisk keratos). Det krävs många års solexponering för skivepitelcancer att utvecklas och därför är den ovanlig hos unga. I Sverige diagnostiseras ca 6 500 fall av skivepitelcancer årligen och är den form av hudcancer som ökar mest.

Skivepitelcancer börjar oftast som en fnasig ”flaga” på rodnad botten, den kan därefter övergå till ett sår som inte läker och sedan till en knuta (tumör) som ibland ömmar och vätskar. Förstadium (aktinisk keratos och skivepitelcancer in situ) kan behandlas med salvor och ljusbehandling, men en fullt utvecklad skivepitelcancer måste opereras bort.

 

Basalcellscancer

Basalcellscancer (basaliom) är en snällare form av hudcancer och även den vanligaste med ungefär 50 000 fall årligen i Sverige. Med snäll innebär det att den i de absolut flesta fallen endast växer lokalt och inte sprider sig. Den måste dock åtgärdas då den inte försvinner av sig självt utan kan växa sig djupare ned i huden. Precis som skivepitelcancer är basaliom orsakad av tidigare solexponering.

Det är ovanligt med basaliom under 20-års ålder. Det finns olika typer av basaliom som ser olika ut. Den ytligaste varianten ser oftast ut som en eksemfläck men som inte försvinner av eksembehandling. Andra basaliom kan börja som en liten plita som sedan växer till sig, blir en knuta eller krater (vulkan) och slutligen till ett sår som inte läker och som oftast breder ut sig.

Vanligast är att få basaliom i ansiktet men även bålen, armar och ben kan drabbas. De djupare basaliomen brukar oftast opereras bort medan ytligare kan behandlas med ljusbehandling, salvor och flytande kväve (kryobehandling).

Andra hudförändringar

Alla prickar i huden är självklart inte hudcancer. De flesta hudförändringar är snälla (med andra ord inte farliga) men kan vara kosmetiskt störande. De vanligaste är:

  • seborroiska keratoser (mjällvårtor, gubb-/gumvårtor)
  • aktinisk keratos (ytlig solskada)
  • födelsemärken (leverfläckar)
  • kärlförändringar (angiom)
  • vårtor

Seborroisk keratos (mjällvårta) är en ytterst vanligt förekommande hudförändring. Den börjar oftast som en platt ljusbrun förändring (fräken) men kan med tiden övergå till en utbuktande vårtliknande förändring, ofta grådassig, brunaktig eller svart. De kan ibland växa till hastigt då de blir irriterade av exempelvis skav. Vanliga ställen är i ansiktet, på ryggen samt under bysten. De kommer med naturligt åldrande samt finns ofta i släkten.

Om man solat mycket har man en ökad risk att utveckla seborroisk keratos. Även om vårtorna kan se otäcka ut är de benigna (godartade). De kan dock vara kosmetisk störande samt skava/irritera. De är oftast enkla att ta bort då de sitter i det yttersta hudlagret. Att skrapa ner dem (ibland efter lätt frysning) brukar ge ett gott resultat.

Aktinisk keratos (solkeratos) är en ytligt växande hudförändring som kommer av för mycket solande. Det krävs vanligtvis många års solexponering för att utveckla aktiniska keratoser. Aktinisk keratos drabbar därav solexponerad hud. Vanligtvis ansikte, dekolletage samt handryggar/underarmar. En rodnad yta som får en flaga, fjäll som kommer och går är sannolikt en aktinisk keratos.

Flertalet aktiniska keratoser försvinner av sig självt men utbredda förändringar och de som ej läker, blir till sår ska kontrolleras då det finns en risk för övergång i skivepitelcancer. Aktinisk keratos kan behandlas med flertalet metoder där ytan, behandlingstiden med flera anledningar avgör vad som är den bästa behandlingen. På utbredda ytor rekommenderas så kallad ”fältbehandling” för att komma åt solskada som hudläkaren ej kan se för blotta ögat. Enstaka, ytliga förändringar behandlas ofta med frysning (kryobehandling).

Födelsemärke (nevus, leverfläck) är något de flesta människor har. Antalet kan variera kraftig från individ till individ där man ibland i släkten har mycket ”prickar”. Termen ”födelsemärke” är något missvisande då man föds utan prickar men att man redan vid unga år börjar utveckla dem. Nya leverfläckar efter 30-35 års ålder bör man kontrollera då de kan innehålla cellförändringar. Detsamma gäller leverfläckar som ändrar sig, det vill säga växer hastigt, ändrar färg eller form, blir till sår som ej läker.

Borttagning av leverfläckar ska alltid ske via operation. Det finns oseriösa aktörer som erbjuder laserbehandling, frysning etc men detta ska undvikas. Orsaken är framförallt att elaka hudförändringar misstas som godartade och där laser ej ger bot utan istället en längre tid till rätt diagnos och i värsta fall spridning av malignt melanom. En laserbehandlad leverfläck kommer även ofta tillbaka och kan då uppvisa en märklig (svårbedömd) bild för läkaren. Alla leverfläckar är självklart inte elakartade utan tvärt om snälla. Det är dock vanligt med kosmetiskt störande leverfläckar fram för allt i huvud/halsregionen. Vanligt är även att de skadas vid rakning/hårklippning. De opereras enkelt bort i lokalbedövning.

Kärlförändringar (angiom) är vanligtvis godartade (snälla). ”Senila angiom” (körsbärsfläckar) kommer vanligtvis efter graviditet eller i klimakteriet men kan även komma både tidigare och senare (även hos män). Oftast ger de inga besvär, men ibland skavs de sönder och är lättblödande. De är enkla att ta bort i lokalbedövning. Andra vanligt förekommande kärlförändringar är pyogent granulom, hemangiom samt venös sjö.

Vårtor, vanligtvis på händer och fötter är vanligt förekommande. De behöver man inte alltid behandla (ffa hos barn) då de ofta försvinner spontant, men kan ibland vara väldigt envisa och bestå under många år. De kan även vara besvärliga då de ofta sitter på trampdynor och orsakar smärta och felbelastning. Det finns flertalet receptfria behandlingsmetoder men även behandling som utförs på plats av hudläkare.